PRISMOTIVERING
Mottagare av Rettigska priset 2007 är professor i litteraturvetenskap, Anders Cullhed, Stockholms universitet, som får priset för utomordentligt förtjänstfulla insatser inom litteraturvetenskaplig forskning förenande såväl djup som bredd.
Anders Cullhed är född 1951 och genomgick sin grundutbildning vid Linköpings universitet och disputerade därefter vid Stockholms universitet. Sedan 1995 innehar han den lärostol som Kjell Espmark lämnade efter sin emeritering. Vid sidan av denna framgångsrika akademiska karriär har Cullhed gjort sig ett aktat namn som litteraturkritiker, i Dagens Nyheter sedan 1986.
Det utmärkande för Anders Cullheds forskning är dels en remarkabel förening av bredd och djup, dels dess inriktning mot den stora europeiska traditionen, särskilt den spanskspråkiga. Han debuterade 1982 med en grundläggande doktorsavhandling om Erik Lindegrens Mannen utan väg, och efter det mångåriga arbetet med detta modernistiska monument har han med beundransvärd energi sökt sig allt längre bakåt i litteraturhistorien för att kartlägga 1900-talspoesins rotsystem. Hans andra litteraturvetenskapliga bok, Solens flykt (1993), sträcker sig sålunda över fyra sekler, från den spanske barockpoeten Francisco de Quevedo till den mexikanske nobelpristagaren Octavio Paz. Den vidgade både kronologiskt och geografiskt forskningsprogrammet, samtidigt som den bebådade ett större arbete om Quevedo och hans epok.
Sitt speciella intresse för spanskspråkig och latinamerikansk kultur har Cullhed odlat även som översättare. År 1996 publicerade han en vacker volym med tio spanska poeter från tiden 1921–1936, Lorcas period som brukar kallas ”den andra guldåldern” i spansk litteraturhistoria. Året innan denna bok med spanska modernister kom ut, hade Cullhed med den monumentala boken om Quevedo, Diktens tidsrymd, ryckt fram i främsta ledet bland svenska litteraturforskare, och om den hade skrivits på ett internationellt gångbart språk – vilket i dag tyvärr betyder engelska och inget därutöver – hade den säkert givit honom en respekterad ställning världen över.
Med det än mäktigare och märkligare arbete som Cullhed publicerat i år, Kreousas skugga, har han mycket övertygande befäst sin tätposition. Som undertiteln, "Fiktionsteoretiska nedslag i senantikens latinska litteratur", anger har han denna gång undersökt synen på dikten som fiktion i senantik debatt, med konflikten mellan klassisk bildning och kristen uppenbarelsetro i fokus. Det är en bok i det verkligt stora formatet, både vad sidantalet och lärdomen beträffar.
Cullhed har här redovisat resultatet av en penetrerande granskning av filosofers och kyrkofäders tolkningar av fiktionens värde, och han har lyckats med att göra ett ofta underskattat och fjärranliggande övergångsskede levande och intressant.
